© Mariannelundguide 2011 SVINHULT - Ett eldorado av skyddad natur I Svinhult i sydligaste Ydre strax norr om Ingatorp och Mariannelund finns inte mindre än sex naturreservat plus en uppsjö andra härliga naturområden att upptäcka. Annars är den mest unika sevärdheten Barnastenen (se nedan). Svinhult ligger höglänt. En stor del av socknen ligger på över 300 meter över havet. Svinhultarna ville en gång i tiden byta namn på sin socken. De blev retade när de for till andra orter. Deras förslag Skogstuna blev avslaget av myndigheterna. Ursprungligen ska Svinhult dock ha hetat Svedjehult men en felskrivning av en präst lär gett orten dess nuvarande namn. Ydrefors i sydöstra Svinhult har bussförbindelse med Rumskulla och Vimmerby. De flesta Svinhultsborna arbetar i Vimmerby, Hjältevad eller Mariannelund. Ydrefors lyckas för övrigt med konststycket att ligga i tre socknar, tre kommuner och två län, delat mellan Ydre, Kinda och Vimmerby kommuner. Se och göra i Svinhult Naturreservaten Det i ordets rätta bemärkelse Korpahålorna strax öster om Svinhults kyrkby är det mest lättillgängliga av Svinhults naturreservat. Den svårtillgängliga och stundtals farliga Susehålsravinen sydväst om kyrkbyn är det mest spännande och bjuder vandring i en smal skura med vattenfall och tät djungelliknande skog. Det vackraste reservatet är Södra Bråta precis på gränsen till Rumskulla. En enastående utsikt över Silverådalen och ursprungligt bevarade ängs- och hagmarker. I Södra Bråta spelades scener i Emil Lönnebergafilmerna in.   Skogskatedralen Med en höjd över havet på  drygt 300 meter är Svinhults  kyrka den högst belägna i  södra Sverige.  Kyrkan togs i bruk 1876 efter  många års diskussioner. Samtidigt revs också den  gamla medeltida träkyrkan. Vid den tiden bodde över 1000  personer i Svinhult så en ny  och större kyrka behövdes.  Men bara några år efter att  kyrkan stod färdig började  emigrationen till svenska  städer och Amerika. Idag bor ett par hundra i  Svinhult och kyrkan ter sig  jättelik i jämförelse med  folkmängden. Undret vid Barnastenen Ett par kilometer norr om Svinhults kyrka på väg mot Österbymo finns en avtagsväg mot Barnastenen. Några hundra meter in på skogsvägen står en sten som minne över Svinhults mest omtalade händelse, Undret vid Barnastenen som inträffade i november 1901. Det rörde sig om en mycket kall dag den 19e november när syskonen Jenny och Augusta, bara elva och åtta år gamla, skulle gå hem från byn Grindsbo till Äskehultet, ett litet torp i skogen. Vägen kände de ju till men vintern hade börjat hård och innan de hunnit hem överraskades flickorna av ett snöoväder. Hemma väntade familjen men systrarna kom aldrig hem den dagen. Svinhultsborna gick man ur huse för att leta efter barnen men sökandet var fruktlöst och man gav upp efter ett par dagar. Länsman lär ha sagt att "de är nog redan döda och torparungar finns det nog av". Långt in i december, tre veckor efter snöstormen och flickornas försvinnande drömde en kvinna att barnen fortfarande var vid liv. Därför upptogs sökandet igen och man fann flickorna. Vid liv. De hade redan första kvällen tagit skydd under en gran i lä vid en stor sten. Där hade de överlevt genom att äta av det mjöl de haft med sig. En ekorre ska också ha hjälpt syskonen att gnaga hål på påsarna så att de kunde komma åt mjölet. När man funnit barnen upptäckte man också att de förfrusit fötterna. Jenny och Augusta packades in i en hästskjuts och togs så snabbt som möjligt till lasarettet i Kisa. Där tvingades läkaren amputera båda flickornas ben under knäna. En insamling startade i hela Östergötland för att hjälpa de små fotlösa. För pengarna kunde Jenny och Augusta åka till Stockholm och få utbildning som sömmerskor. De återvände inte till Svinhult förrän som vuxna kvinnor.