© Mariannelundguide 2011 KRÅKSHULT - Där Småland möter Europa Kråkshult är Mariannelunds sydliga höglänta följeslagare. Kråkshult var del av Mariannelunds Köping fram till 1971. Kråkshult har på senare år utvecklats till en blandning av traditionell bondebygd och invandrarbygd. Mjölkbänder utgör fortfarande en stor del av befolkningen samtidigt som mer än hälften av sommarbefolkningen utgörs av tyskar, holländare och danskar. Genom Lönneberga går den utmärkta vandringsleden Lönnebergaleden. Vid Lönneberga kyrka möter den Emilleden som går vidare mot Mariannelund. Vid Lönneberga vandrarhem möter den Sevedeleden som leder mot Pelarne, Rumskulla och Mariannelund. Se och göra i Kråkshult Kråkshults Fest och Loppis Under många år arrangerades Kråkshultsdagen årligen med tusentals besökare och kända gäster. Efterträdare till Kråkshultsdagen är Fest och Loppis, eller “Tyskfesten”. Festen blandar tysk och svensk (bajersk och småländsk) kultur: surkål och folkdans! Festen i slutet av juli lockar årligen över tusen besökare från många länder. Kråkshultsfilmerna På 1950-talet filmades folkliv, lantbruk, fest och vardag i Kråkshult i två omgångar. Filmerna visas nu årligen i Kråkshult och i Mariannelund. Filmerna fortsätter att lokca hundratals till varje visning och blir värdefullar och värdefullare med åren. Kråkshultsfilmerna ger en mycket bra inblick den gamla självständiga småländska bondekulturen. Nyare filmer från bland annat förstörelsen efter stormen Gudrun 2005 finns också i hembygdsföreningens arkiv.   Hanna Rendahl - en  slug kvinna Hanna Rendahl (1883-1978)  kom från Ölmstad utanför  Ödeshög till Kråkshult i  november 1904. Hon tillträdde  en tjänst som småskollärarinna  i Bjälkerum. Väl på plats saknades  skolböcker så hon gick till  kyrkostämman och begärde att  hon skulle få köpa vad som  behövdes. Prosten var tvekande men  kantorn menade att det nog  behövdes. Väl på kyrko-  stämman passade Hanna också på att be om en ny klocka.  Skolan var dock långt ifrån  modern. När skolkassören en  dag kom med Hannas lön bad  han om att få ett glas vatten.  Hon hällde upp vatten och  berättade att det var sjövatten.  Då ville kassören inte ha något.   Vid nästa kyrkostämma bad  Hanna om att det skulle grävas  en brunn, "så jag kan bjuda  skolkassören på vatten".