© Mariannelundguide 2011 BELLÖ - Smålandssång och Astrakanäpplen I Bellö ett par mil sydväst om Mariannelund finns fler arbetsplatser än invånare tack vare flera industrier. Bellö är dock så småländskt det bara går att bli. 1911 skrevs nämligen “Röd lyser stugan”, Smålands nationalsång av Bellösyskonen Ivar Widéen och Linnéa Andrén. Verklighetens Karl-Oskar i Vilhem Mobergs Utvandrarromaner hette Andrew Peterson. Hans bror bodde i Bellö och skickade fröer och plantor till sin bror för att plantera, bland annat Astrakanäpplen som förekommer i Mobergs mest gripande avsnitt. I Bellö finns också en pilgrimskälla och de vackra sjöarna Mycklaflon och Bellen. Bellö lyckas kombinera centrum med periferi. Bygden ligger en halv mil söder om väg 40 och saknar kollektivtrafik men samtidigt på bra pendelavstånd till Mariannelund, Vetlanda, Eksjö, Vimmerby och Hultsfred. Se och göra i Bellö Bellö kyrka. Intill kyrkan finns en minnessten rest över författarna till Smålandssången. Där står också den röda stugan som lyser bakom hängbjörkarna. Varje år arrangeras en konsert med kända artister i kyrkan, gratis tack vare en arvsfond. I andra änden av kyrkbyn finns en fin badplats vid Bellen. Lusse källa. Denna offerkälla var ett av de tre stora pilgrimsmålen i Linköpings stift (tillsammans med domkyrkan och Vadstena). Enligt folktron blev en kvinna, Lucia, mördad vid källan för länge sedan. Årligen sker fortfarande pilgrimsvandringar till källan en halvmil nordöst om Bellö kyrkby. Tag först vägen mot Kråkshult, sedan vägen mot Borstrulla. Bygdegården. Här anordnar Bellös rika föreningsliv musikaftnar, teater och marknade varje år. Bellö marknad var länge en av södra Sveriges viktigaste oxmarknader. Gatunamnet Oxbacken minner om historien.   Smålandssången “Röd lyser stugan bak  hängbjörkens slöja, känner du hemmet från  barndomens år? Näckrosor gunga på  skogssjöars bölja, talltrasten sjunger i jublande  vår.  Småland är namnet på landet,  det kära,  släkten där fostras till vilja och  tro:  Tro, att de steniga tegar må  bära skördar som skänka åt  ålderdom ro” -Text Linnéa Andrén - Musik Ivar Widéen