© Mariannelundguide 2011
BELLÖ - Smålandssång och Astrakanäpplen
I Bellö ett par mil sydväst om Mariannelund finns fler arbetsplatser än invånare tack vare
flera industrier. Bellö är dock så småländskt det bara går att bli.
1911 skrevs nämligen “Röd lyser stugan”, Smålands nationalsång av Bellösyskonen Ivar
Widéen och Linnéa Andrén.
Verklighetens Karl-Oskar i Vilhem Mobergs Utvandrarromaner hette Andrew Peterson. Hans
bror bodde i Bellö och skickade fröer och plantor till sin bror för att plantera, bland annat
Astrakanäpplen som förekommer i Mobergs mest gripande avsnitt.
I Bellö finns också en pilgrimskälla och de vackra sjöarna Mycklaflon och Bellen.
Bellö lyckas kombinera centrum med periferi. Bygden ligger en halv mil söder om väg 40 och
saknar kollektivtrafik men samtidigt på bra pendelavstånd till Mariannelund, Vetlanda, Eksjö,
Vimmerby och Hultsfred.
Se och göra i Bellö
Bellö kyrka. Intill kyrkan finns en minnessten rest över författarna till Smålandssången.
Där står också den röda stugan som lyser bakom hängbjörkarna. Varje år arrangeras en
konsert med kända artister i kyrkan, gratis tack vare en arvsfond.
I andra änden av kyrkbyn finns en fin badplats vid Bellen.
Lusse källa. Denna offerkälla var ett av de tre stora pilgrimsmålen i Linköpings stift
(tillsammans med domkyrkan och Vadstena). Enligt folktron blev en kvinna, Lucia, mördad
vid källan för länge sedan. Årligen sker fortfarande pilgrimsvandringar till källan en halvmil
nordöst om Bellö kyrkby. Tag först vägen mot Kråkshult, sedan vägen mot Borstrulla.
Bygdegården. Här anordnar Bellös rika föreningsliv musikaftnar, teater och marknade
varje år. Bellö marknad var länge en av södra Sveriges viktigaste oxmarknader.
Gatunamnet Oxbacken minner om historien.
Smålandssången
“Röd lyser stugan bak
hängbjörkens slöja,
känner du hemmet från
barndomens år?
Näckrosor gunga på
skogssjöars bölja,
talltrasten sjunger i jublande
vår.
Småland är namnet på landet,
det kära,
släkten där fostras till vilja och
tro:
Tro, att de steniga tegar må
bära
skördar som skänka åt
ålderdom ro”
-Text Linnéa Andrén
- Musik Ivar Widéen